Svanholm Singers

En körmedlem sjunger ut

Category: Vardagsbekymmer

Föreningsförsäljning – en julklapp i sig!

Nu är det juletider nära förestående och då ökar den kommersiella aktiviteten runtom i Sverige, med allt vad det innebär – julklappar ska köpas, godsaker ska förberedas, pynt ska plockas fram eller säljas, och så vidare. Då är det perfekt att köra igång med vår föreningsförsäljning!

Som nämnt så har vi arbetat lite på vår finansiella framtoning i vår körsångsförening, och efter steget med kassaregistret så kände vi att det behövde fokuseras på något ytterligare, denna gång kapital i form utav någon slags försäljning eller byteshandel. Efter att ha grunnat på hur vi ska finansiera oss själva i framtiden och kunna ställa upp på diverse körsångsturneringar, events och dylikt så slängdes förslaget fram att vi alla skulle dra vårt strå till stacken och sälja en vara genom dörrknackande.

Eftersom det är dags för jul alldeles snart och butikerna redan börjat brassa på om diverse heta varor som bör handlas in till jul som julklappar till nära och kära så hoppade vi på tåget som pappersprinsen tuffade förbi med. Sälja julpapper! Genialt! Säsongen är helt rätt för det och vi tyckte det var mer eller mindre en självklarhet att ge alla en möjlighet att fylla på sina julpappersreserver runtom i området.

Jag har erhållit äran att få vara kontaktperson för gruppen och vi förväntar oss att sälja en hel del julpapperskit till glada grannar och bekanta i vår närhet. Jag känner att denna form av föreningsförsäljning är en riktigt lukrativ lösning på våra problem, och snart kan vi säkert åka runt i världen och turnera med vår fantastiska körsång. All vår talang KAN inte gå till spillo! Bara tanken på att pengar håller oss tillbaka får mitt hjärta att blöda av oändlig sorg.

Är det någon därute i Sveadala som har erfarenhet av t.ex. Pappersprinsen och kan berätta om sin upplevelse? Vore jättespännande då vi alla i föreningen är rätt nya inför detta!

Bomullshandskar och ovanor

En vedertagen sanning i de flesta kulturella yrken och branscher är att man förr eller senare utvecklar egenskaper som kan kännas lite egendomliga. Om man lyckas klara sig undan utan att ha några tveksamma ovanor så har man antingen inte uppfyllt sin egen potential eller så har man en inre styrka utan dess like.

Det krävs att man etablerar tics genom åren som underhållare inom kulturella ämnen för att kunna hålla kvar sig själv med fötterna på jorden.

I mitt fall har jag ett stort krav som jag inte klarar mig utan när jag uppträder – jag måste ha ett par bomullshandskar redo vid en föreställning. Om jag inte känner det mjuka materialet mot min hud så blir jag mer eller mindre skogstokig. Inget jag direkt är stolt över – visst – men det är inget i jämförelse mot vad som är utbrett i branschen.

Vanligtvis tar jag dessutom med mig mina egna, slitna, trogna bomullshandskar till varje föreställning. Om det inte går så eftersänder jag liknande bomullshandskar. Har aldrig haft problem med det under mina år som sångare.

Varför jag började bära bomullshandskar vid uppträdanden är en ganska odramatisk händelse och har en logisk anledning. Jag är som sagt körsångare och är dessutom väldigt… ska vi säga, expressiv… när jag uppträder inför publik.

Eftersom jag var timid som barn så blev det naturligt att jag försökte leda bort publikens uppmärksamhet från min insats till mina kroppsuttryck, och av den anledningen fläktade jag väldigt mycket med både armar och ben.

När man rör sig intensivt i en varm lokal med många kroppar trängda på samma yta så blir det fort svettigt. Jag märkte i inledningen av min karriär att jag hade ett häftigt flöde av handsvett.

Det blev till slut hopplöst att försöka fokusera på min egna prestation medan det rann en veritabel flod av svett från mina händer.

Av ren händelse hade jag till slut på mig ett par bomullshandskar när jag uppträdde – mitt i sommaren. Jag är relativt disträ och hade kort och gott glömt att ta av mig handskarna, men jag märkte efter uppträdandet att händerna var relativt skonade från svett, och bomullen mer eller mindre hade sugit upp det mesta som vanligtvis rann av nävarna.

Efter det har det inte blivit en enda föreställning utan mina kära bomullshandskar. Andra klarar sig inte utan bruna m&ms. Eller vill bara ha loger helt i vitt. Jag vill ha bomullshandskar.

Sånt är livet.

Har ni några underligheter för er? Skriv gärna om era episoder, jobbiga som lustiga!

Vattenbaserad oljefärg till huset

Nu är det mitten på juni och det innebär två saker. Det är för det första sommar, och för det andra betyder det att jobbet med att förbereda inför den annalkande hösten borde påbörjas illa kvickt. Det tar ett bra tag att måla fasaden på sitt hus exempelvis, och som villaägare är man dessvärre tvungen att ta tag i det förr eller senare…

Jag kom att tänka på att jag behöver fräscha upp villans yttre när jag tittade på mitt hus i förbigående. Det verkade sjukt risigt om man släppte vanan och hemmablindheten. I ärlighetens namn påminde det snarare om ett riktigt pundarhus, som om mods bott där alldeles för länge utan att någon försökt restaurera det. Flagnande färg, söndriga träplankor, allmänt dassigt utseende. Hade fasaden varit ett ansikte så hade det varit fult som stryk.

Jag ställde mig som konsekvens frågan om vad jag skulle kunna göra för att fixa fasaden, för den såg verkligen hemsk ut. Riva hela rasket och börja om? Måla om det? Hur skulle jag veta om det skulle bestå? Jag kände mig ganska handfallen, faktiskt.

Till slut kom jag på en riktig snilleblixt. Vattenbaserad oljefärg!

Att det undsluppit mig måste vara årets blunder. Självklart måste jag använda en bestående och kraftig form av oljefärg som med råge skulle få kulörerna att både få en speciell lyster såväl som livslängd. Det kassa med vanlig basfärg är ju att det visserligen blir ett bra resultat, men att det inte glänser fullt lika mycket eller håller lika länge som vattenbaserad oljefärg.

I vilket fall som helst så har jag påbörjat jobbet för närvarande och jag hoppas att jag kan få det klart lagom till sommaren. I värsta fall mitten på september kanske. Det vore lite otrevligt om jag välkomnade den varmaste säsongen med ett riktigt nergånget och rent ut sagt, jag måste iterera detta, för jävligt hus.

Vi hörs i målarsvängen!

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén