Ett ofta förekommande tema i min blogg har än så länge varit det yttre – alla har en liten Narcissus inom sig, och jag, jag är inte bättre än någon annan med det. För att fräscha upp min garderob ytterligare letade jag skjortor – Göteborg, Stockholm, Malmö, det kvittar – i hopp om att få till ett ännu skarpare intryck vid föreställningar.

När jag ställer upp i turneringar och galor eller uppträder inför publik, jury eller bröllopsgäster för den delen så brukar jag ha en ganska strikt och klassisk uppsättning persedlar. Det är trots allt inte jag – mot förmodan – som står i fokus, utan det är min röst, mina läppar, min sång. Mitt bidrag till körens symfoni.

Det är därför jag inte går bortom kostym och skjorta med tillhörande byxor och lackerade, svarta, diskreta skor till.

Men när jag i takt med åren blivit mer och mer av en soloartist så har min image börjat komma in i bilden – jag måste ju särskilja mig från alla andra! Och varför inte plocka fram dandyn i mig: varva klassisk stass med lite skojig eller iögonfallande klädsel, varför inte?

Därför sitter jag nu denna veckan och helt går igenom min garderob – för tillfället kikar jag efter både en eller två skjortor att lägga till min kollektion. Det är inte förrän jag stirrar på skärmen där jag skrivit in ”Skjortor Göteborg” på Googles sökmotor som jag försvinner iväg och börjar fundera på var jag kan få skjortor värda namnet. Vilket land, vilket märke erbjuder de bästa skjortorna som finns? Hur står sig skjortor i Göteborg mot resten av världen? Borde jag kanske åka utomlands för att hitta en skjorta som passar just mig?

Det är både lustigt samtidigt som det är lite kusligt att komma in i en existentiell fas över ett gäng skjortor till uppträdanden, men det är ju trots allt bara en del i livets härliga pussel som jag tagit del av. Man ska ha ett öppet sinne, det säger jag hela tiden.

Jag får se om jag köper skjortor i Göteborg. Kanske. Lutar åt det hållet i alla fall.

Ciao ciao!