Svanholm Singers

En körmedlem sjunger ut

Glas-igt uterum

När vädret blir kyligare efter en fantastisk september så har vi, körsångarna och jag, beslutat oss för att bygga uterum med hjälp av grabbarna från byggkompanietgbg.se. Vi ser fram emot underbara höst- och vinterdagar i en mysig tillvaro som är utomhus men ändå inte!

Som jag säkert har skrivit om så är jag en väldigt utgående människa, och jag gillar naturen och den friska luften mer än att sitta inomhus och uggla om dagarna. Friluftsliv är för mig. Det är liksom ingen tillfällighet att min omslagsbild är en bild på ett par ståtliga, majestätiska, hisnande bergstoppar. Tur är väl det att min passion för friluftsliv delas av många i vår förening som vi driver i Trollhättan – så inte nog med att vi delar en brinnande glöd för sång, dans och det estetiskt vackra i livet, det finns mycket mer att hämta från oss alla!

I vilket fall som helst så håller vi som också nämnt möten hyfsat regelbundet för att se hur vi kan förbättra och utveckla vår förening för allas bästa. I första hand sätter vi projekt och kontrakt, och sedan det livsnödvändiga för att hålla vårt högkvarter i Trollhättan i drift och så vidare, men utöver det pratar vi också intensivt om vad det finns för småsaker som kan hjälpa till att förbättra livskvalitén för gruppen. När vi hamnar i diskussion gällande de mindre viktiga sakerna, då ska jag säga dig, då ser man verkligen passionen hos folk! Jag skrattar gott i skrivande stund åt detta. Det är verkligen en välsignelse att se hur medmänniskor engagerar sig i både stort och smått.

I vilket fall kom vi överens om att vi behöver bygga ut lite, närmare bestämt så har det gapats om ett uterum under en viss tid. Det innebär att vi kommer att ha någonstans att hänga under vinterhalvåret när det är kyligt – med ett uppvärmt uterum kan man fortfarande vistas ute, så man förenar på så vis det bästa av två världar! Vi har tänkt kontakta Byggkompaniet i Mölndal som vi vet är riktigt klyftiga när det gäller detta (över 20 års erfarenhet!), så det känns oerhört bra.

Tills vidare mina vänner!

Sälja passion?

En väldigt intressant men galen idé har börjat gro hos körsångargänget här i Trollhättan. Vi har börjat kolla på möjligheter att bedriva ehandel – magento är tillvalet just nu!

Det är ett knapert liv vi artister lever. Jag har pratat om det på ett rätt återkommande sätt, det där om finansiering, hur man överlever som sångare och hur det inte alltid är en dans på rosor att leva bohemlivet, med allt vad det innebär. Oftast hittar man ett sätt att säkra sin livsstil, och jag har egentligen aldrig varit i riktig nöd. Men det är ändå inte en rik tillvaro man lever i, utan en vardag fylld av passion. Ibland drivs dagen enbart av passion.

Medan det aldrig gått nöd på mig så har dock kamrater och kollegor lidit av att inte ha en alltför fördelaktig ekonomisk situation, och därför dyker det ibland upp roliga, vansinniga, smarta, modiga, rationella men också irrationella förslag, projekt och initiativ i pengaflödets namn. Ett sådant galet förslag presenterades i vår förenings högkvarter nyss, med blandade reaktioner som följd. Det verkar som att vi ändå ska underhålla förslaget, men det är inte helt klarlagt än.

Förslaget bestod helt enkelt av att vi skulle starta upp en slags ehandel (i magento), med vår körsångsverksamhet som grund. Vi skulle kunna sälja merch som tishor, nyckelknippor, skivor, notböcker och mycket mer – med min bakgrund inom Svanholm som säljpunkt. Jag var lite avogt inställd till det, men jag vill ändå uppmuntra folk när de kommer med innovativa och lustiga idéer. Och i slutändan – varför inte? Misslyckas vi så misslyckas vi, och så är det inte mer med det. Livet går vidare och vi fortsätter den fattiga men passionerade livsstilen – tillsammans.

Det får som sagt divideras om och föras vidare, men jag är nog ändå positivt inställd till det i slutändan. Att bedriva ehandel i magento med vårt gängs produkter kan ju ändå lyckas, för vi tror alla på våra förmågor och då borde även prospekter göra det!

Bröllopsfotograf till ett kärleksfullt par

Att passionerat dela ett intresse med andra, likasinnade människor i livet är något alldeles speciellt. Ibland går det bra. Ibland dåligt. Ibland går det helt underbart. Jag söker den bästa bröllopsfotograf Göteborg har av den anledningen.

För att förtydliga – det är inte jag som gifta mig, utan vänner från den förening som vi skapat tillsammans för att åtnjuta körsång och andra kreativa, musikaliska ambitioner och drömmar. Vi har kommit långt som kollektiv. Vi har stött på motgångar, firat medgångar, förlorat medlemmar till både livets tragedier och ointresse. Vi har blivit vänner, familj, älskare och mycket annat. Att leva i samklang med varandra under en lång tid skapar en grogrund för alldeles fantastiska känslor och insikter, vilkas resultat vi till exempel ser idag.

Eftersom de är lite privata av sig så kommer jag inte nämna några namn – men de två som nu gifter sig har funnit varandra efter ett drygt år tillsammans som medlemmar i den förening jag var med att skapa. Medan jag själv hänger mig åt livets hedonistiska nöjen och inte riktigt har fastnat för någon speciell så är jag såklart glad över att de individer som följt mig och mina medgrundare på vår resa också funnit sina egna, personliga äventyr.

Det är av den anledningen jag sökt efter ”bröllopsfotograf Göteborg”, för att hitta en likasinnad själ som njuter av livet och vill hedra den oförglömliga kärleken som finns inom oss alla, och som fäster sig vid speciella individer. Medan min kärlek spirar för körsångandet så finns det de som äntligen finner kärleken i en annan person, och det anser jag är ett av livets stora skatter.

Med det i åtanke – finns det någon därute som läser min blogg som har ett förslag? Jag har än så länge fastnad på Jenny Blad, men tar gärna emot förslag och råd från alla håll och kanter!

Fasadmåla efter våren

När våren kommer omkring så är det dags att kika över hur fastigheter har klarat sig under vintern. Vårt ”högkvarter” som jag och mina körsångsvänner äger har dessvärre inte klarat sig så bra. Det krävs definitivt en fasadmålning Göteborg kan prata om.

Igår såg jag och mina körsångsvänner äntligen en temperatur på över 20 grader. Mars och april har inlett våren strålande och det börjar bli dags för att diskutera om tiden inte är inne för att ömsa vinterkläder och börja bära lättare och tunnare kläder. Jag har redan smygstartat – igår tillät jag mig att sola med shorts och tillhörande ledig t-shirt på balkongen. Solen gör verkligen så mycket! Men det finns så klart tråkiga, eller ska jag snarare säga mindre glädjespridande, saker som kommer med vårens och solvärmens ankomst.

Det är nämligen så att vintern har varit tämligen rå mot oss här i Sverige. Speciellt fastigheter runtom i landet har fått utstå ett hårt klimat som har slitit på fasader, material och fundament. Vårt gemensamma högkvarter som jag nämnt i tidigare inlägg här på bloggen exempelvis har verkligen plågats av den ogynnsamma vintern, och behöver troligen en ordentlig fasadmålning för att komma tillbaka på banan igen för ett par år framåt.

Det ska nog gå bra dock eftersom vi är en grymt sammansvetsad grupp och alla vill se att högkvarteret förblir en fin och hemtrevlig plats för de som behöver det som mest i regn och rusk. Blir man ett gäng så tar det ju trots allt inte så lång tid att fasadmåla en fastighet, och man kan ju dela ett par skratt på vägen, eller hur? Ibland svetsas man samman av att göra svåra, jobbiga eller tråkiga grejer tillsammans.

Har ni några tips till hur man effektivt gör en fasadmålning så får ni gärna droppa en kommentar dock, vi uppskattar all hjälp vi kan få i kunskapsväg!

Hälsa och karriärsambitioner

Att ta hand om sig själv, både i kropp och själ, är något som i en människas liv torde ses som av högsta prioritet – än mer så för en sångare, en artist. Länge har sinnebilden av en underhållare bestått av en människa enträgen att följa sina drömmar, på bekostnad av sig själv. Därför söker jag för närvarande på Google efter ”Naprapat Göteborg”.

Det är sådana tankar som löper genom min skalle när jag stirrar in i min skärm, funderandes över om ”naprapat Göteborg” är rätt väg att gå för mig, en alldaglig men passionerad körsångare ursprungligen från Svanholm. Jag har egentligen aldrig haft några vidare problem med hälsan, då jag har en ganska robust konstitution och varit noga med att inte slita ut mig för mycket eller riskera min lekamen för mina passioners skull. Men ju fler år som passerar och ju mer ivrig man blir att prestera, desto mer tär det på kroppen.

Jag har också sett alldeles för många av mina kollegor och andra utövare lida av att ignorera sin hälsa till förmån för deras karriärer. När de har varit så nära till att äntligen lyckas och komma till den plats de vigt sina liv för att äntligen nå så bryts de ned på förhand, och kan aldrig njuta av framgångens sötma. Att strävsamt, ändlöst arbeta, utan hänsyn till sig själv och sina varningssignaler, är aldrig ett vinnande koncept och en extremt kortsiktig satsning på en långsiktig dröm.

Vare sig det handlar om mental eller fysisk skada som åsamkas så kan det i vissa fall bli livslånga men av de satsningar man lagt ned på sin profession. Det är inget jag önskar, och jag har sett alldeles för många fall av de som fallit in i en sådan fallgrop.

I vilket fall som helst, detta är mina spontana tankar som dykt upp medan jag tänkt på min hälsa och min karriär. Lite snurrigt måhända, men ack så viktigt att tänka på det, hur ostrukturerat mina tankar än är. Ser fram emot att ge min kropp den största gåva jag kan ge den – full och passionerad uppmärksamhet!

Cirkus Magaluf och GG Resor!

GG Resor figurerar i en festlig TV-realityserie vid namn ”Cirkus Magaluf”, som visar den dekadenta och ungdomliga sidan av festön Magaluf. Jag fastnade för serien och nu undrar jag varför jag gjorde det.

Jag brukar inte vara den som sitter hemma i lugn och ro, fastnålad i soffan eller favoritfåtöljen med en påse chips och ett glas vin, medan jag slött tittar på något som går på TV. Tror till och med jag nämnt det tidigare i något av mina blogginlägg. Det stilla svenssonlivet där tiden rinner förbi medan världen lever därute har inte tilltalat mig särskilt mycket – mycket av mitt liv har gått ut på att utöva en frihet och autonomitet som fört mig på allsköns vackra livsvägar.

Men jag är ju ändå bara en människa såsom så många andra runtomkring i det privilegerade väst. Nu har jag funnit mig i att bänka mig framför dumburken varje måndag och tisdag för ett tag framöver, för att se på GG Resor och deras strapatser i TV-produktionen ”Cirkus Magaluf”. Jag vet inte vad det var som fick mig att fastna för serien, kanske var det att jag ägnade några minuter för länge för att se vad det hela handlade om, när jag abrupt vaknade från mitt slumrande en sen måndagkväll. Ända sedan den måndagkvällen har jag följt serien slaviskt och jag hänger aktivt med i forumdiskussioner och skvaller på nöjessidorna i diverse kvällsblaskor. Något med det hela är oerhört tilldragande, återigen vet jag inte exakt vad det är som är av intresse.

Ska jag börja filosofera varför GG Resors produktion är så pass intressant för mig så kommer jag att behöva tänka länge. GG Resor har man hört till och från genom livet. Man vet vad de handlar om och vad de bjuder på. Festcentraler i Magaluf och närliggande festöar i Europa, ungdomar, mycket sprit, DJ-kvällar, vackert väder och fina sommarminnen. Det är också det som är i fokus jämsides med GG Resors verksamhet i sig och vad de sysslar med bakom draperiet.

Personligen hade jag önskat att det var fler dans- och sångnummer (helst med körsång!), men man kan inte få allt här i livet. Det blir att följa äventyren på Magaluf återigen idag för min del! Hörs!

Hjälp med projektledning

Gänget har snackat om att vi måste börja synas i en bredare arena längre fram och expandera vår rörelse till att bli omfattande. Nå ut till fler människor. Jag nådde ut till Market Solutions, en digital marknadsföringsbyrå, för att få projektledning och råd om hur vi ska gå vidare.

Ja, vi hade nyss möte om hur vi ska sköta vår framtida verksamhet, eller förening, och som kassör tyckte jag att det hela såg dystert ut. Ibland får man inse, även om allt kommer ordna sig i slutändan, att man inte bara kan leva på ett gott humör och ett jävlar anamma. Driv är beundransvärt, men tyvärr inget som bringar in pengar. Av den anledningen blev en stor del av morgonens diskussion hur vi skulle expandera och nå ut till fler, och på så vis få fler föreställningar, ställa upp i mer tävlingar, generera mer inkomster.

Beslutet blev att vi helt sonika skulle överlåta det hela till experter inom området, och jag har hört mycket gott om Market Solutions – en ung marknadsföringsbyrå från Göteborg – som jag kort därefter kontaktade. De gav ett mycket professionellt intryck och jag tror nog att det ska gå vägen i fortsättningen.

Vi kom överens om att MS ska sköta projektledningen och även skissa upp en marknadsföringsplan, som vi sedan ska följa, eller beta av i samarbete med MS. Det hela lät bra för mig, en gammal körsångare utan någon större insikt i ledning och så vidare, och när jag snabbt ringde upp resten av föreningen gällande detta så blev de idogt glada. Jag tror nog att vi kommer lyckas med detta.

Nu är det bara att invänta MS och deras plan! Jag har största tilliten till ett gäng unga professionella marknadsföringsexperter, men även om det inte faller väl ut så har vi ju i alla fall försökt. Som jag nämnde, så löser sig allting i slutändan trots allt. Det måste man tillåta sig själv att tro på.

Dags för inspirerande väggar

Jag har alltid haft en förkärlek för inspirerande slagord och yttringar som fällts under människans historia. Alla bär på något speciellt att säga, därför kändes det viktigt att pryda föreningens högkvarter med väggord.

Ända sedan jag var en liten påg så har jag haft en väldigt, vad ska man
säga, känslig själ, mottaglig för intryck och influenser från alla möjliga håll
och kanter. Det var bland annat det som drev mig till musiken, och
sedermera körsången, som har blivit mitt liv sedan barnsben.

Ett annat exempel på hur jag blev väldigt influerad av andra och deras
seder var när min mor brukade samla kollage av olika citat, historiska
utspel och yttringar från människor, musik, litterära texter och mycket
annat.

Hon brukade sätta mig i sitt knä varje fredag, och drog alltid fram sitt
kollage, och visade mig hennes favoriter som hon plockat upp under
veckan. Efter en stund började jag gå från att ogilla det till att uppskatta vad
min mor visade mig, och snart började vi samla på citat tillsammans. Det
blev en slags familjegrej. Snart följde även far efter.

Mors ovanliga hobby spillde över till mig, och snart hade jag alltid med mig
åtminstone ett starkt citat som jag snappat upp under tidens gång, när jag
färdades på mina musikresor. Det blev till något speciellt, något heligt.
Något för mig. Det inspirerade mig när det var tufft och slitigt, och satte ord
på känslor när jag ibland inte fann orden, både i glädje och sorg.

Det är därför jag inte ens tvekade när jag surfade in på Dekorshoppen.se
och fann väggord, eftersom jag vill dela med mig av min och min mors
hobby, då den givit oss så mycket genom åren. Jag hoppas att, genom att
hänga upp väggord i föreningens högkvarter i Trollhättan, att fler inspireras,
påverkas, och kanske plockar upp fanan efter mig och min mor. Gör det till
något eget, och låter sig påverkas av de odödliga citat som fällts under
mänsklighetens tid här på jorden.

Avkoppling med spel

Ett liv som kringflackande körsångare kan ibland bli ganska tungt, och då kan det kännas extra härligt att koppla av, bort från allt som har med själva uppträdandet att göra (även om jag inte kan hålla mig borta från körvärlden som sådan), och bara njuta av rekreationssysslor, som typ spel.

Köpte en Xbox One med tillhörande Xbox live gold till föreningens högkvarter i Trollhättan igår! Varför? Ja, varför inte?!

Skämt åsido så tänkte jag, av anledningen som till viss del delges i ingressen, att körsångare är ett stressat branschfolk i behov av regelbunden avkoppling och lugn. Vissa hanterar stress annorlunda – någon tar ett långt bad, en annan sportar, jag och flera andra sätter sig ned och spelar iväg sina bekymmer och stresspunkter, på ett eller annat sätt. Xbox One kände jag bara var ett redskap för att förenkla vardagen för mina kollegor, så det var väl egentligen inte mycket att diskutera på den fronten.

Mitt liv som konsolgamer går tillbaka en bit i tiden, då jag alltid föredragit konsol framför traditionell stationär PC. Detta för att konsoler är enklare att föra med sig, man behöver inte uppdatera dem lika frekvent, och det är enklare att spela tillsammans med folk. Visserligen har traditionella s.k. ”soff-co-op”-spel börjat dö ut till förmån för den lite mer globaliserade nätverkslösningen xbox live gold, men jag känner ändå att det i det långa loppet är enklast att spela själv och tillsammans med folk på konsol. PC för med sig en del orosmoment som kan vara störiga i det långa loppet också, virusrisk och dylikt är en av anledningarna. Plus att det är definitivt jobbigare att konka på datordelar istället för en enhetlig konsol.

I vilket fall som helst så blir det att installera allt i högkvarteret, sen får vi se hur populärt det blir att spela xboxspel bland körsångarvännerna! Jag håller tummarna att folk ser det som en lika bra terapeutisk lösning som jag gör!

Lösning på logistik

Jag nämnde ett lagerutrymme i Trollhättan som vi har nära vårt högkvarter i samma område nyligen. Nu har jag bestämt mig att köpa eltruck för att hjälpa de logistiska aspekterna av att ha ett sådant utrymme.

Är helnöjd med lokalerna i Trollhättan. Staden är vacker såhär års och det är ett nöje att flanera runt utan ett bekymmer i världen. Mellandagarna är verkligen underbara!

Något som skapar huvudbry är snarare faktumet att vi har ett lagerutrymme som vi inte har utnyttjat till 100% av flera anledningar, varav en av dem är den logistiska punkten. Vi är få som är sugna på att kavla upp ärmarna (jag förstår detta) och ta hand om lageraspekten av verksamheten, och även då så är det ganska jobbigt att sköta det manuellt. Vad vi behöver är kort och gott en truck. Vissa har föreslagit gaffeltruckar, AGVs, lasertruckar, etc. Jag fick upp ögonen för en eltruck som jag såg att Unicarriers (eller kallas de Atlet?) gjorde reklam för.

Jag slog till mer eller mindre direkt. Som utnämnd kassör kände jag att jag hade mandatet och givetvis kollade jag med behörig personal om eltrucken passade vår situation, vilket de gav grönt ljus för. Jag kände mig säker när jag väl traskade hemåt och berättade om vårt nya tillskott till lagerlokalerna. Folk blev glada och kände sig tacksamma.

Det kändes bra, för då kändes det som att jag tagit rätt beslut. Sådant är alltid en självförtroendeboost.

I vilket fall får jag rusa iväg för att ordna upp med de logistiska bitarna och även att kanske hyra in en instruktör, då ingen av oss riktigt kan åka truck, haha. Vi får se hur det blir med det!

Tjingeling!

Paellajul

Spenderade juldagarna i goda vänners lag, och gick utanför min komfortzon genom att uppleva en julafton på spanskt vis – nu ska jag inhandla paellapannor under mellandagarna!

Nå, nu sitter jag och ska precis slutföra ett köp av ett par paellapannor på paellapannor.se efter en underbar julledighet med mina spanska compadres, där jag fick njuta av fantastiska paellarätter á la Valencia, Spanien. Detta året markerade en befriande känsla av chanstagande från min sida, då jag runt juletider antar en relativt konservativ och tillbakadragen roll – ett tydligt skiljemärke av hur mycket jag påverkas av dessa familjehögtider, och hur jag transformeras från en relativt öppen person till en väldigt sammanbiten och ”kristen” människa.

Jag fick en inbjudan till att fira juldagen med mina spanska och latinamerikabaserade vänner, och jag kände att 2015 behövde bli ett år då jag fortsätter att utmana mig själv – även när det handlar om något så gravt, i mitt fall, som att överge en livslång tradition av självvald isolering (till fördel för släkt och familj). Så jag tackade ja.

Jag ångrar det verkligen inte såhär i efterhand! Det var en gemytlig kväll, fylld med värme, glädje och framförallt god mat!

Jag blev framförallt totalt förälskad i paellan som serverades, och jag blev genast intresserad av att laga paella själv. Det tog inte lång tid för mig från att prisa värdens kulinariska förmåga till att jag närmast intervjuade folket kring julbordet om var man kan köpa paellapannor, vad det kostar, vad som krävs för att göra en riktigt god paella, och så vidare.

Jag blev uppmuntrad att kolla upp paellapannor.se och jag kan egentligen bara uppmuntra er som läser att kika in på deras site ni också – de har förträffliga prisor för att vara Sverige, och erbjuder i princip bara genuina produkter direkt från Spanien. Ganska oöverträffat om man pratar om den svenska marknaden.

Nej, nog med svammel. Nu ska jag köpa mig lite paellapannor!

Söndagsmiddag i advent

December är en högtidens tid. En månad då man rår om varann, tar tid för nära och kära och tänker på familjen ett extra varv medan man delar ut kärlek. Med det i tanken har jag bokat en söndagsmiddag i Göteborg för att fira advent med förtroliga få!

Julen har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta, och december som månad är något alldeles extra. Visst blåser kylans vindar och snön, om man har tur, faller tungt på marken medan folk fryser och landskapet blir kargt. Trots det så kryper ändå en slags värme fram, en förtrolig, alldeles genomträngande hetta som lyfter upp ens ande och inspirerar en till att möta kylan med näven knuten och en outsinlig flamma i blicken.

Denna känsla är vad jag kallar julsjälen, och den genomsyrar i princip alla, från den bråkigaste, grinigaste person till den mest positiva och välkomnande bland oss. Jag tycker det är viktigt att man, trots alla hemskheter som sker idag på daglig basis, ändå kan ta ett steg tillbaka och minnas allt det goda som finns i världen. Juletiden är kärlekens tid.

Jag firade första advent i stilla tystnad med mina allra godaste vänner, och inför kommande andra advent hade jag tänkt att avnjuta en vacker söndagsmiddag i Göteborg med återstoden av min härliga familj. Det är i dessa dagar som jag sätter mig ned med mina familjemedlemmar, lyssnar på dem, underhåller dem, låter dem få veta hur mycket jag uppskattar dem och tar igen förlorad tid som försvinner på grund av mitt flängande. Ingen ska behöva känna sig oälskad under ett helt år. Det är därför jag tar mig tiden att propert spendera tid med de jag delar blod med under en längre tid på året.

Hur firar ni advent därute? Är det inte något för er, myser ni helst själva eller delar ni det med vänner och familj? Berätta!

Lokalisering i Trollhättan

Nu när vi fått ordning på körsångsföreningen så ska vi sätta sista spiken i kistan på projektet, att hitta ett tillhåll för våra aktiviteter och administration. Jag ska kika på lediga lokaler – Trollhättan är just nu den hetaste kandidaten.

Det ska bli lite pirrigt att leta lokaler för föreningen, men jag tror på denna revitalisering och jag har förtroende för vår förenings framtid. Äntligen ska vi kunna ha en bas som vi kan utgå ifrån, istället för att vi är ett gäng som underförstått verkar tillsammans för att säkra körsångsföreställningar och events. Förhoppningsvis kan detta projektet leda till att vi går från ett par eldsjälar till en fullfjädrad organisation med hundratals, kanske tusentals glada ungdomar och äldre herrar och damer som alla delar samma intresse – musiken, och glädjen som finns i att stämma in i en körsång.

Att lotten föll på just Trollhättan kan nog förklaras i att det är vettigast rent geografiskt. Inte alla bor i Göteborg, de som väl bor i Göteborg har inga problem med att åka till Trollhättan, och infrastrukturen tillåter för snabb resväg till ”Trollis” utan större missöden. Staden är en modern, omstrukturerad ministad som erbjuder det mesta inom bekvämlighet och variation. Skulle det vara så att vi tröttnar på att uggla inne i vår lokal så kan vi alltid bege oss ut mot city, och skulle Trollhättan bli tråkigt (gud förbjude) så kan vi alltid åka in till faktiska City, alltså Göteborg.

Jag tror som sagt på detta och Trollhättan har skickat de rätta signalerna. Bostadsbristen är inte lika tydlig där heller, och att fixa lediga lokaler i Trollhättan borde inte vara svårare än någon annanstans.

Med det i åtanke, vad är er erfarenhet av Trollhättan? Är det en fascinerande hemvist för ett glatt kollektiv av passionerade körsångare i alla möjliga åldrar? Skänk oss en tanke och dela med er i kommentarerna!

Stekpannetrubbel

Livet som turnerande sångfågel i många av världens körsångsuppsättningar kan göra ett fast boende till en smärre omöjlighet. Idag fick jag exempelvis köpa stekpanna på nätet för att jag knappt har tid för IKEA och minimalt med köksartiklar!

Nå, ingen kan beskylla mig för att sitta hemma och rulla tummarna hela dagarna. De senaste veckorna har jag knappt stannat av en enda minut och har alltid varit på språng, vare sig det handlat om föreningen, mina körsångsturnéer runtom i landet och utomlands, föreläsningar, events i goda vänners lag, spontana körsångsbarbershopuppträdanden med gamla körsångsrävar från diverse grupper, och liknande. Livet är spännande just nu och då har man inte tid att såsa hemma i sin trista vrå!

Inte för att jag egentligen har någon just nu. Har levt gott på att kunna couchsurfa hos både bekanta och främlingar, det enda jag egentligen behöver är ju en sovplats och kanske en dusch då och då. Mer än så krävs inte – sången är mitt liv, och jag är ständigt på jakt efter att uppleva mer och mer musik, i alla dess former, överallt!

Men jag har ändå en lya som jag då och då återvänder till, och den är i ett ganska sorgligt läge. Spartansk, okreativ, ganska så tråkigt inredd – inte mycket artiklar till att laga mat, få möbler, tråkigt läge. Låter kanske inte så kul, men jag brukar visserligen inte sitta hemma och roa mig själv.

Jag tog dock tag i problemet och jag ska försöka att utöka mitt hem, åldern börjar ta ut sin rätt för mig. Det blir att köpa stekpanna och övriga köksartiklar, medan jag får tänka på att hitta förströelser och dylikt som skulle kunna passa fint in i min lägenhet under tiden som jag är på resande fot.

Vad rekommenderar ni nu när jag ska köpa stekpanna? Någon speciell tillverkare jag ska kika på! Hör av er!

Föreningsförsäljning – en julklapp i sig!

Nu är det juletider nära förestående och då ökar den kommersiella aktiviteten runtom i Sverige, med allt vad det innebär – julklappar ska köpas, godsaker ska förberedas, pynt ska plockas fram eller säljas, och så vidare. Då är det perfekt att köra igång med vår föreningsförsäljning!

Som nämnt så har vi arbetat lite på vår finansiella framtoning i vår körsångsförening, och efter steget med kassaregistret så kände vi att det behövde fokuseras på något ytterligare, denna gång kapital i form utav någon slags försäljning eller byteshandel. Efter att ha grunnat på hur vi ska finansiera oss själva i framtiden och kunna ställa upp på diverse körsångsturneringar, events och dylikt så slängdes förslaget fram att vi alla skulle dra vårt strå till stacken och sälja en vara genom dörrknackande.

Eftersom det är dags för jul alldeles snart och butikerna redan börjat brassa på om diverse heta varor som bör handlas in till jul som julklappar till nära och kära så hoppade vi på tåget som pappersprinsen tuffade förbi med. Sälja julpapper! Genialt! Säsongen är helt rätt för det och vi tyckte det var mer eller mindre en självklarhet att ge alla en möjlighet att fylla på sina julpappersreserver runtom i området.

Jag har erhållit äran att få vara kontaktperson för gruppen och vi förväntar oss att sälja en hel del julpapperskit till glada grannar och bekanta i vår närhet. Jag känner att denna form av föreningsförsäljning är en riktigt lukrativ lösning på våra problem, och snart kan vi säkert åka runt i världen och turnera med vår fantastiska körsång. All vår talang KAN inte gå till spillo! Bara tanken på att pengar håller oss tillbaka får mitt hjärta att blöda av oändlig sorg.

Är det någon därute i Sveadala som har erfarenhet av t.ex. Pappersprinsen och kan berätta om sin upplevelse? Vore jättespännande då vi alla i föreningen är rätt nya inför detta!

Kassaregister för sångregister!

Som sig bör när man är en man, hängiven åt de sköna konsterna och en ivrig förespråkare av allt som är vackert och balsam för själen, så finns det givetvis materiella ting här i världen som ämnar förstöra eller begränsa en artists viktiga kanaler att uttrycka sig obestritt. Min körsångsförening behöver ett nytt kassaregister.

Som nämnt så sitter vi i en ganska jobbig sits på körsångsföreningen som jag frekventerar nuförtiden eftersom vi har problem med ekonomin. Eller snarare, vilken ekonomi? Ingen har särskilt bra koll då vi alla har haft tänket att lönen för mödan är luften som vi andas, publikens applåder och gästvänliga inackorderingar på olika ställen hos folk som velat ta emot oss. Men det har också blivit lite pinigt eller rent ut sagt kaotiskt när folk velat betala oss med pengar, och då har man givetvis undrat: ska det här skattas? Hur ska vi effektivt föra in det i vårt kassasystem? Och så vidare.

Vi fick rådet av en välmenande ekonom som lyssnade på ett av våra framföranden som vi satt ihop tillsammans i Göteborgsområdet att vi verkligen behöver ett kassaregister.

Därför har tiden kommit för att köpa in ett kassaregister och vi letar mer eller mindre med ljus och lykta efter en pålitlig återförsäljare, som har ett bra rykte, tung historik och lovord från både höger och vänster. Befinner de sig i Västra Götaland-området – ännu bättre!

Åtminstone jag vill i alla fall inte röra mig så värst långt längre, även om jag ursprungligen haft mina rötter i Svanholm. Nu huserar jag för närvarande i Göteborgsområdet och stormtrivs – även om jag har siktet inställt på Trollhättan. Jag kommer säkert höra av mig om detta inom en snar framtid!

Är det någon som har erfarenhet av ett pålitligt kassaregister? Har hört mycket gott om Joboffice. Input om det? Inga svar är för dåliga eller andefattiga!

Bröstförstoringinfo och vikten av nya åsikter

Bland det roligaste som finns med att vara körsångare, med allt vad det innebär, är att man får möta så många olika och intressanta människoöden. Efter en körövning hamnade jag i ett intensivt samtal med en körsångerska som nyligen genomgått en bröstförstoring.

Jag ska medge att jag inte visste så mycket om bröstförstoring innan jag började prata med denna specifika kvinnan; vad det innebär, varför man gör det, och potentiella effekter samt för- och nackdelar. Bröstförstoringsoperationer har ju som kanske bekant oftast målats i ett ganska negativt ljus, med kritiker som menar att bröstförstoring leder till att man blir ”oäkta” och att man inte ska behöva gå igenom sådana procedurer för vilka anledningar man nu kan tänkas ha.

Jag ska komma fram och mena att jag innan mitt möte med körkvinnan var av denna åsikt, mer eller mindre. Jag kan dock erkänna med glädje att jag helt ändrat min åsikt gällande detta område, mycket tack vara mötet samt efterföljande efterforskning på bland annat brostforstoring.info.

Men hur gick då mötet till? Jo, som jag nämnde tidigare i texten var jag på plats för en körövning med ett gäng nya bekantskaper, och som brukligt satsade jag på att lära känna så många som möjligt. Jag älskar att möta nya människor, det är bland det bästa som finns.

I vilket fall hamnade jag i ett samtal med denna kvinna som hade genomgått en bröstförstoring, fast inledningsvis visste jag det inte. Vi föll in i en diskussion om ytlighet och fåfänga, som sig bör i vår bransch, efter att hon hade anmärkt sin förvåning över mina obligatoriska bomullshandskar. Bomullshandskarna är ett ständigt samtalsämne. I vilket fall som helst så gled kvinnan in på att hon själv är fåfäng, vilket delvis hade lett henne till att förstora brösten.

Jag blev lite förvånad, och visst, jag var lite negativt inställd. Samtidigt så försökte jag förstå henne, och jag fick en djupare förståelse för varför bröstförstoring kan vara en bra sak då kvinnan lidit av dålig självkänsla och liknande, men hade fått självförtroendet åter efter operationen, då hon kände sig kvinnlig och vacker på nytt. Det kunde jag inte göra annat än att applådera åt. Efter körövningen och mötet med kvinnan surfade jag som sagt in på brostforstoring.info, en kliniksida som informerar om plastikkirurgiprocessen bakom en bröstförstoring och varför man gör det samt hur det går det till.

Det är det bästa med livet – man lär sig ständigt nya saker, och ibland där man minst anar det, inom de mest otroliga ämnena.

Vad har du lärt dig på det senaste som fick dig att ändra åsikt? Lämna en kommentar nedanför!

Att leta efter skjortor – i Göteborg?

Ett ofta förekommande tema i min blogg har än så länge varit det yttre – alla har en liten Narcissus inom sig, och jag, jag är inte bättre än någon annan med det. För att fräscha upp min garderob ytterligare letade jag skjortor – Göteborg, Stockholm, Malmö, det kvittar – i hopp om att få till ett ännu skarpare intryck vid föreställningar.

När jag ställer upp i turneringar och galor eller uppträder inför publik, jury eller bröllopsgäster för den delen så brukar jag ha en ganska strikt och klassisk uppsättning persedlar. Det är trots allt inte jag – mot förmodan – som står i fokus, utan det är min röst, mina läppar, min sång. Mitt bidrag till körens symfoni.

Det är därför jag inte går bortom kostym och skjorta med tillhörande byxor och lackerade, svarta, diskreta skor till.

Men när jag i takt med åren blivit mer och mer av en soloartist så har min image börjat komma in i bilden – jag måste ju särskilja mig från alla andra! Och varför inte plocka fram dandyn i mig: varva klassisk stass med lite skojig eller iögonfallande klädsel, varför inte?

Därför sitter jag nu denna veckan och helt går igenom min garderob – för tillfället kikar jag efter både en eller två skjortor att lägga till min kollektion. Det är inte förrän jag stirrar på skärmen där jag skrivit in ”Skjortor Göteborg” på Googles sökmotor som jag försvinner iväg och börjar fundera på var jag kan få skjortor värda namnet. Vilket land, vilket märke erbjuder de bästa skjortorna som finns? Hur står sig skjortor i Göteborg mot resten av världen? Borde jag kanske åka utomlands för att hitta en skjorta som passar just mig?

Det är både lustigt samtidigt som det är lite kusligt att komma in i en existentiell fas över ett gäng skjortor till uppträdanden, men det är ju trots allt bara en del i livets härliga pussel som jag tagit del av. Man ska ha ett öppet sinne, det säger jag hela tiden.

Jag får se om jag köper skjortor i Göteborg. Kanske. Lutar åt det hållet i alla fall.

Ciao ciao!

Heta arbeten utbildning – lokalansvarig!

Som en frekvent uppträdare och hett eftersökt körsångare, utöver mina flitiga besök på diverse lokaler med en särskild potent och överhängande brandrisk, så har jag bestämt mig för en heta arbeten utbildning. Detta för att jag lätt ska kunna se signalerna innan en brand utbryter.

Det är svettigt rent psykiskt att uppträda i vissa lokaler ibland. Runtom i världen, för jag har ju världen som arbetsplats, så stöter man på den ena lokalen efter den andra – ibland har vi även uppträtt utomhus, och som körsångare får man tid att flanera omkring.

Det är då jag märkt av att de flesta lokaler som jag besökt inte alltid uppfyllt kraven för att hålla besökarna säkra från bränder och liknande olyckor. Skräckhistorier som att elledningar kan koppla fel och slå i brand, draperier som hänger för nära värmekällor och scenografiexperter som löper risk att tutta eld på omgivningen är bara några av farhågorna.

Det var där och då, i en dunkel lokal i Rumänien, som jag kände stundens allvar – jag behövde utbilda mig i att arbeta prevetentivt mot brandrisker. Jag satte mig raskt på ett flyg hem till Sveadala, tuggade frenetiskt på x antal tuggummin och våndades framför min laptop innan jag slutligen gjorde det som jag åkte hem för att göra – jag fixade in mig på en heta arbeten utbildning.

Heta arbeten är normalt sett inte relaterade till teatrar och liknande lokaler där körsångare kan tänkas uppträda, men efter att ha förklarat situationen till kursledaren så fick jag påbörja heta arbeten utbildningen.

Som sagt, heta arbeten handlar snarare om att förhindra brandrisker vid moment som orsakar uppvärmning eller gnistbildning. Men det finns olika sorter av certifikat, och just min heta arbeten utbildning gällde certifikatet för övervakare, alltså de som kan identifiera och stävja brandfarliga element i både moment och lokaler.

Nu är jag certifierad och har redan fått ta rollen som ansvarig för att förhindra brandolyckor vid föreställningar. Det är ett hedersamt och inspirerande ämbete! Och det gör att jag gör ännu bättre ifrån mig som körsångare.

Vad tycker ni om heta arbeten? Har ni funderat på en eventuell heta arbeten utbildning? Hör av er!

MC Utbildning

Som en fortsättning på mitt blogginlägg om Spanien, paellarecept och min kärlek till kulturer i andra länder så kan jag berätta om hur jag genomförde en MC utbildning för att kunna upptäcka länderna utanför körarenorna.

Jag gillar som sagt att försvinna lite i en främmande kultur och ge mig hän för drifter, tankar och önsketänkanden som brukar uppstå när jag hamnar i ett land som inte påminner allt för mycket om Sverige och det kalla Norden. Innan jag blev en internationell körsångare så räckte det gott och väl att sitta hemma i sin lägenhet i en slö position framför tvn och slänga i sig tacos med doritossmulor längs nätbrynjan och på fingrarna. Världen var lagom stor och det behövdes inte så många utsvävningar. Kanske en tur eller två till krogen.

Allt det förändrades när jag hade ett kort samarbete med Svanholm Singers. Vi spenderade väldigt mycket tid inom Europas, och senare världens, gränser och platser som jag antingen aldrig hade hört talas om eller bara drömt om blev helt plötsligt tillgängliga för mig. Det skakade om min syn på livet i dess grundvalar och gjorde mig mycket mer proaktiv. För om jag inte tog initiativ till att upptäcka, hur skulle jag då kunna hinna med att se hela världen? Jag gick en MC utbildning rätt tidigt i livet, och det kom väl till pass när jag började resa genom länder genom jobbet.

Nu i sommar kommer MC utbildningen väl till pass då jag börjat upptäcka Spanien ut och in, allt från Balearerna och Gibraltar till Andalusien, Galicien och Katalonien. Jag har besökt svenskkolonierna i bland annat Marbella och planerar på att tuffa på till Teneriffa och Lanzarote med min motorcykel. Finns funderingar på om min hoj, som för övrigt dragit ögonen till sig (prima Harley Davidson-modell!), klarar av de småbergiga områdena i öprovinserna. Förhoppningsvis är Kanarieöarna nådiga nog.

Hur spenderar du din sommar?

Läppförstoring ger bättre röst?

För att förbättra min sångförmåga tog jag i dagarna beslutet att genomgå en läppförstoring. Jag har hört från flera inom branschen att förstorade läppar hjälper stämbanden att komma till sin rätt och lättare få till ett purrande vibrato som kan trollbinda publiken.

Jag har ett ganska okej register för att vara en relativt okänd körsångare. Okej, jag är inte relativt okänd, men jag är ingen megastjärna. Jag fick lämna Svanholm Singers efter ett tag, så det var ett egenvalt beslut.

I vilket fall så har jag en ganska imponerande röst. Jag kan nå djupa toner och svävar ibland ut i lätta, ljusa toner som lika gärna kunde varit änglatoner.

Jag är dock en typiskt prestigehungrig uppträdare och kräver alltid mer. Det kan alltid bli bättre, jag kan alltid slipa på mitt nästa uppträdande, det finns alltid en liten sak att åtgärda i varje segment. En sådan person är jag och jag skäms inte för det.

Det var därför jag tog beslutet att fixa en läppförstoring för att maximera mina chanser att hålla en mer konsekvent ton i varje segment, stadie av låten eller uppträdande. Folk har, oavsett om de tror det eller ej, vanligtvis inte problem med tondövhet och kräver alltid nya, spännande akter med utomjordiska vibratos, staccatos och allt det där. Det är bland annat därför jag ännu inte bärgat hem ett mästerskap i körsång, även om jag har en magisk ton när stjärnorna står på rätt plats i sånghimlen.

Så nu laddar jag inför en läppförstoring som jag hoppas kan förbättra min karriär i framtiden – vem vet, kanske blir jag världsmästare inom solosång vid någon större tävling nån gång? Räkna inte ut mig säger jag bara, efter operationen kommer jag resa mig som fågel fenix!

Så, vad har ni för erfarenheter av läppförstoring? Är det rentav så att ni också är sångare på något vis eller har gjort en läppförstoring för att ”dopa” er en aning? Lämna en kommentar och berätta era intryck ni hade före, under och efter operationen!

Paella recept och min kärlek till Medelhavet

Som internationell körsångare har jag sett både ett och annat och upplevt den ena kulturen efter den andra. Speciellt mat i dess olika former har en särskild plats i mitt hjärta, och det illustrerades när jag avnjöt ett gott paella recept från Valencia, i goda vänners lag.

Jag har som sagt levt ett hektiskt liv. Som internationellt ryktbar körsångare i olika konstellationer och arrangemang blir det till en naturlig del av livet att ständigt se nya platser och upptäcka olika kulturer, städer och samhällen med alla härliga människor som befolkar andra länder förutom Sverige. Det spelar ingen större roll om man åker till Finland eller hamnar i Nigeria, eller för den delen Bhutan – alla människor älskar musik och alla länder har sin egen identitet och ett unikt förhållningssätt till sång och dans.

De länder, eller snarare den region jag gillar allra bäst, är Medelhavsområdet – Italien, Spanien, Grekland och Balkan med sina vackra kuster, varma och trevliga befolkning och fantastiska historia och matkultur. Speciellt Spanien har nått fram till min nordiska själ med sin karaktäristiskt heta och kryddiga mat.

Det var därför jag fann mig i sällskap med ett gäng glada vänner som alla ivrigt såg fram emot att hugga in på värdens paella. Receptet var enligt klassiska seder – Valencia anses vara paellans hemvist. Valenciana, som receptet kallas, innehåller bland annat musslor, vitt vin, kyckling, gula lökar, bogfläsk, vitlök, krossade tomater, paprikor av varierande färger, långkornigt ris, citron, hönsbuljong och givetvis saffran. Toppa det med salt, då kan det inte slå fel.

Jag brukar på tal om paella, recept, och övrigt lovordande om Medelhavet flyga ned till Spanien med jämna mellanrum för att rensa luftpiporna då och då. Jag känner att det saltiga och friska klimatet gör gott för både humör och redskap. Hade jag varit du så hade jag nog tagit initiativet att flytta till Spanien rentav, eller åtminstone hyra en stuga där om sommaren. Jag har ett hus på Mallorca och har inte ångrat det sen dess.

Fåfänga och ansiktsbehandling i Göteborg

En smärre körsångarkändis måste ta vara på sitt yttre – därför fixade jag en ansiktsbehandling. Göteborg står för närvarande på schemat, därför förkovrade jag mig med den bästa ansiktsbehandling Göteborg kan erbjuda.

Som körsångare eller underhållare överhuvudtaget är det flera komponenter som man måste ta hänsyn till för att ge ifrån sig det bästa möjliga intrycket inför sin publik. Jag nämnde mina bomullshandskar och hur kulturella varelser hanterar pressen, men nu vill jag prata om det yttre – fåfängan.

Det kommer inte som någon förvåning att människor som aktivt uppträder inför publik där de exponeras jämt och ständigt är extremt måna om hur de ser ut. Att körsångare skaffar botox, gör skönhetsingrepp eller nästan lever i skönhetssalonger är inte något utöver det vanliga, och märkeskläder och exklusiva modeplagg finns i överflöd i de flesta kulturkretsar.

Personligen lever jag i jämförelse relativt spartanskt. Jag har mina familjeägodelar, antikvarieskatter som ärvts i flera led, med ursprung i den franska societeten på 1600-talet och är ovärderliga, men bortsett från det är jag väldigt lågmäld. Jag betalar inte mer än vad jag borde för det mesta, sparar in på billiga utstyrslar och tar hand om mitt utseende på ett så naturligt och skonsamt sätt som möjligt.

Men ibland behöver man lite skjuts på vägen! Man ska aldrig vara rädd att prova olika saker.

Det är därför jag vill skapa ett nytt jag, både för mitt körsångarpersona och även för mig själv – främst för min egen person. Jag vill kunna vakna upp på morgonen och känna en ytlig ynnest över att se på mitt yttre, utan att behöva reflektera över tidens tand och hur det ter sig omöjligt att bevara sitt anlete genom åren.

Därför beställde jag en ansiktsbehandling i Göteborg City! Ska uppträda där för ett lokalt körgäng med lite acapellaschwung. Tycker ansiktsbehandling i övrigt är ett ganska oskyldigt ingrepp och snarare en försäkran om att man håller sig på rätt köl i sin personliga hygien. Alltid bra med lite tips & trix!

Med det sagt är stunden kommen för behandlingen, måste slänga mig på hojen för att hinna till behandlingen. Som avslutande fråga, funderar ni på några ingrepp? Hur sköter ni er fåfänga?

Tjingeling!

Bomullshandskar och ovanor

En vedertagen sanning i de flesta kulturella yrken och branscher är att man förr eller senare utvecklar egenskaper som kan kännas lite egendomliga. Om man lyckas klara sig undan utan att ha några tveksamma ovanor så har man antingen inte uppfyllt sin egen potential eller så har man en inre styrka utan dess like.

Det krävs att man etablerar tics genom åren som underhållare inom kulturella ämnen för att kunna hålla kvar sig själv med fötterna på jorden.

I mitt fall har jag ett stort krav som jag inte klarar mig utan när jag uppträder – jag måste ha ett par bomullshandskar redo vid en föreställning. Om jag inte känner det mjuka materialet mot min hud så blir jag mer eller mindre skogstokig. Inget jag direkt är stolt över – visst – men det är inget i jämförelse mot vad som är utbrett i branschen.

Vanligtvis tar jag dessutom med mig mina egna, slitna, trogna bomullshandskar till varje föreställning. Om det inte går så eftersänder jag liknande bomullshandskar. Har aldrig haft problem med det under mina år som sångare.

Varför jag började bära bomullshandskar vid uppträdanden är en ganska odramatisk händelse och har en logisk anledning. Jag är som sagt körsångare och är dessutom väldigt… ska vi säga, expressiv… när jag uppträder inför publik.

Eftersom jag var timid som barn så blev det naturligt att jag försökte leda bort publikens uppmärksamhet från min insats till mina kroppsuttryck, och av den anledningen fläktade jag väldigt mycket med både armar och ben.

När man rör sig intensivt i en varm lokal med många kroppar trängda på samma yta så blir det fort svettigt. Jag märkte i inledningen av min karriär att jag hade ett häftigt flöde av handsvett.

Det blev till slut hopplöst att försöka fokusera på min egna prestation medan det rann en veritabel flod av svett från mina händer.

Av ren händelse hade jag till slut på mig ett par bomullshandskar när jag uppträdde – mitt i sommaren. Jag är relativt disträ och hade kort och gott glömt att ta av mig handskarna, men jag märkte efter uppträdandet att händerna var relativt skonade från svett, och bomullen mer eller mindre hade sugit upp det mesta som vanligtvis rann av nävarna.

Efter det har det inte blivit en enda föreställning utan mina kära bomullshandskar. Andra klarar sig inte utan bruna m&ms. Eller vill bara ha loger helt i vitt. Jag vill ha bomullshandskar.

Sånt är livet.

Har ni några underligheter för er? Skriv gärna om era episoder, jobbiga som lustiga!

Att ha en jakthund som livspartner

Som en enkel man uppvuxen i vildmarkerna så har jag väldigt enkla begär och drifter. Jag vill pokulera och kopulera, omgärda mig i goda vänners lag med trevligheter och skörda frukterna av mitt hårda slit på “fabriksgolvet”, som jag kallar mina jobb, oavsett om det är i fabrik eller inte.

Min allra djupaste passion och utmärkande kall i livet, däremot, är jakten; att känna blodet rusa medan jag ihärdigt förföljer ett byte, den berusande känslan när jag äntligen kan lyfta mitt döda offer i högan sky medan jag utlåter ett hårresande vrål eller när jag preparerar min utrustning med intensiva visualiseringar som följd om hur jag ska fälla nästa best är vad jag lever för. Det är mitt arv från ett hårt liv i de kargaste av områden, de mörkaste av skogar, de djupaste av dalar. Man hamnar instinktivt i ett dödläge där allt till slut handlar om att döda eller dödas, och visst har jag förlorat en eller annan familjemedlem till den oförlåtande tillvaron på stäpperna.

Min förkärlek för jakt har klingat av genom åren i takt med att jag blivit äldre, dock, och även om jag gärna vill jaga så kan jag behöva hjälp till och från.

Därför adopterade jag nyligen en jakthund som passar mitt temperament, en borzoi – en av de finaste jakthundarna som finns och som har en stolt tradition av att ha varit ryska högadelns förstaval vid jaktsessioner i den ryska vildmarken.

Min borzoi är speciellt framträdande när det kommer till att jaga; rasen är till naturen väldigt tystlåten och föredrar att låta handlingar tala högre än skall, och en av de första gångerna jag såg henne så var hon i färd med att jaga ned en enveten hjort som hon sedermera fångade och slet halsen av. Jag blev blixtförälskad och tog med den hem efter att ha betalat jaktledaren som visade upp borzyen.

För närvarande vet jag inte riktigt hur jag ska träna min borzoi, som jag tänker döpa till Agnessa, men jag tänker att vi löser det under själva jakten. Min erfarenhet paras extremt bra med Agnessas sanslösa blodstörst och uppmärksamhet (hon hittade flera harar som var helt omöjliga att se eller lukta sig till med det nakna ögat!), så våra egenskaper gifter sig ovanligt väl. Funderar du på en jakthund så kan jag med andra ord rekommendera en borzoi, men i regel är de inte så våldsamma som just min jakthund är, utan snarare intelligenta och resoluta.

Det viktigaste är kemin mellan jakthund och jägare och hur villig vovven är att bli upplärd – hundar kan vara duktiga på att jaga, men utan handledning kommer deras iver till korta. Det är därför jag disciplinerade Agnessa det första jag gjorde, och även om hon som jakthund bevarat en bit av sin ursprungliga våldsamhet så är hon numer mycket mer effektiv och inriktad på resultat.

Vattenbaserad oljefärg till huset

Nu är det mitten på juni och det innebär två saker. Det är för det första sommar, och för det andra betyder det att jobbet med att förbereda inför den annalkande hösten borde påbörjas illa kvickt. Det tar ett bra tag att måla fasaden på sitt hus exempelvis, och som villaägare är man dessvärre tvungen att ta tag i det förr eller senare…

Jag kom att tänka på att jag behöver fräscha upp villans yttre när jag tittade på mitt hus i förbigående. Det verkade sjukt risigt om man släppte vanan och hemmablindheten. I ärlighetens namn påminde det snarare om ett riktigt pundarhus, som om mods bott där alldeles för länge utan att någon försökt restaurera det. Flagnande färg, söndriga träplankor, allmänt dassigt utseende. Hade fasaden varit ett ansikte så hade det varit fult som stryk.

Jag ställde mig som konsekvens frågan om vad jag skulle kunna göra för att fixa fasaden, för den såg verkligen hemsk ut. Riva hela rasket och börja om? Måla om det? Hur skulle jag veta om det skulle bestå? Jag kände mig ganska handfallen, faktiskt.

Till slut kom jag på en riktig snilleblixt. Vattenbaserad oljefärg!

Att det undsluppit mig måste vara årets blunder. Självklart måste jag använda en bestående och kraftig form av oljefärg som med råge skulle få kulörerna att både få en speciell lyster såväl som livslängd. Det kassa med vanlig basfärg är ju att det visserligen blir ett bra resultat, men att det inte glänser fullt lika mycket eller håller lika länge som vattenbaserad oljefärg.

I vilket fall som helst så har jag påbörjat jobbet för närvarande och jag hoppas att jag kan få det klart lagom till sommaren. I värsta fall mitten på september kanske. Det vore lite otrevligt om jag välkomnade den varmaste säsongen med ett riktigt nergånget och rent ut sagt, jag måste iterera detta, för jävligt hus.

Vi hörs i målarsvängen!

Monty cykel

Träning gör en framgångsrik körsångare

För att bli en framgångsrik körsångare krävs det att man är på topp både i sinne, kropp och själ – och för att nå upp till sådana höjder behöver man hålla ett rigoröst träningsschema, bland annat. Jag tog mina första stapplande steg mot ett friskare liv och köpte en cykel från Monty.

Som körsångare i en acapellagrupp kan jag med säkerhet säga att min röst är mitt enskilt främsta vapen, min bästa tillgång och min kropp ett särdeles tempel för mina stämband. Därför gäller det att jag är i ständig beredskap, med en fysik som skulle göra Adonis själv grön av avund, för att kunna ge min talrika publik en oförglömlig musikalisk upplevelse.

Problemet är att jag inte är något trainingsfreak.

Som sig bör så söker jag ändå efter träningsalternativ. Även om jag inte känner mig sugen på att ständigt träna så kräver mitt yrke det – jag kan inte göra mer än att lyda.

För att göra det enkelt för mig själv har jag tänkt på att långsiktigt trappa upp min träning och öka tillfällena då jag har tid att ta ut mig lite extra.

Kanske inleda dagen med ett par situps på morgonen, en liten lunchrutin, kvällspromenader i det vackra månskenet och ta cykeln till jobbet istället för att sitta ihopkrupen i bilen i en lång, tråkig kö på motorvägen.

Man på cykel i grönområde | Monty

Visst blir man sugen på att cykla?

Att cykla låter speciellt intressant för mig som sångare, eftersom man använder både bål och nedre delen av kroppen – centrala delar i en körsångares liv, förutom strupen och bröstmusklerna förstås, eftersom man bokstavligt talat tar i från tårna när man låter läpparna tala.

Jag tog i vilket fall tillfället i akt att slopa bilen till jobbet och införskaffade en Monty Fixie från Monty, en så kallad ”stadsracer” som är anpassad för urbana miljöer.

Lyckligtvis bor jag i en stad och inte på landet, så den passar mig som handen i handsken tror jag.

Förhoppningsvis hjälper mina små ändringar mig att nå nya positiva träningsresultat vid den årliga konditionskollen som vi genomför inom gruppen i mitten av juni. Vad tror ni? Vad är era erfarenheter av Monty?

ballonger

En sångares fobi för ballonger

Ballonger har alltid varit en diffus punkt i mitt liv. När man tänker efter:

Vad är ballonger egentligen?

Flygande bollar fyllda med luft som vi använder som prydnad. Finns egentligen inte särskilt mycket allmännyttigt med ballonger, förutom att de kan flyta fram i luften (med helium, dock) och vara ett givet inslag vid festligheter. Ända sedan jag var en liten plit så har dock ballonger skrämt mig, av flera olika anledningar.

Känslan av en ballong är obehaglig. Friktionen hos en ballong är otäck. Ljudet när en ballong spräcks är särskilt påfrestande, ja, till och med skrämmande.

Att ballonger generellt är obehagliga att ta på, att känna på och klämma är riktigt kusligt.

Förnimmelsen att du håller i en boll gjord enbart av luft i en gummibehållare som när som helst kan gå sönder om du trycker för hårt eller råkar få ballongen i kläm gör mig betänkligt svettig av nervositet och ångest. Jag gillar inte ljudet eller känslan av en ballong spricker. Därför är det svårt att förhålla sig till en ballong i friläge.

Hjärtballonger

För vissa ett tecken på party – för andra en källa av osäkerhet.

Om man ska spinna vidare på min uppenbara fobi för ballonger; hur ter sig livet för någon med ballongparafili?

Att attraheras av tanken på att en ballong sprängs eller att den gummiaktiga friktionen skulle bringa någon slags tillfredsställelse är helt utomjordiskt i mina ögon. I bästa fall skulle jag klara mig undan med en mindre hjärtattack.

Senast det vankades partaj ombads jag förbereda ballongerna. Det var en mindre tillställning för en bekants barn och de hade fullt sjå med att ta hand om ungarnas mat, underhållning och generella förberedningar. Nu är mina vänner inte särskilt bevandrade i mina fobier, och jag skyltar inte direkt med att jag har en dödlig skräck för ballonger, men det skulle nog inte vålla några problem, tänkte jag.

Det skulle jag inte tänkt.

Det slutade med att jag skrattade nervöst medan jag tog tag i munstycket på närmaste ballong och började blåsa; stora spottloskor flög ut ur min mun medan jag fyllde ballongen med salivblandad koldioxidluft, tills jag kände mig yr och med en gryende ångest krypande längs ryggraden. Till slut blev obehagskänslan så intensiv och ihållande att jag prompt svimmade. Jag vaknade upp några minuter senare av att värdarnas förskräckta ögon stirrade på mitt likbleka ansikte.

Jag tackade efter att ha återhämtat mig för sällskapet och begav mig hemåt med raska steg. Jag blev aldrig kallad till en fest igen. Aldrig mer ballonger!

Men nog om mig – har du några typiska fobier?

Tjoflöjt och piano!

… Välkomna skall ni vara till min alldeles egna blogg! André heter jag och jag har ett förflutet i Svanholm Singers, därav bloggnamnet. I denna bloggen hade jag tänkt att ta er med på intriger och händelser som omgärdat mitt liv som körmedlem i en av Sveriges mest framstående acapellagrupper, samtidigt som jag även vill bjuda på lite egna tankar och funderingar som kretsar kring min vardag som musik- och lyriktok. Jag har även mina vardagsintressen över musiken, förhoppningsvis får ni reda på lite mer om lilla mig ju längre tiden lider.

Jag har aldrig varit någon vidare skribent utan jag låter mina stämband tala när jag vill få fram något. Vi lämnar det såhär så länge så hörs vi längre fram på vägen!

Tjingeling mina sweethearts! Guld och gröna skogar, kärlek och massa gott önskar jag er!

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén